Och Ture våran ena tvååring som vi kastrerade i torsdags fick åka in på Strömsholm , han står kvar där fortfarande och väntas bli kvar där tills på onsdag ... Stackars lilla vän , men det är skönt att ha honom där under bevakning.. 

jag älskar mitt liv ,, men just nu är inte allt som det ska .. jag och min syster vi förlorade våran pappa i maj, och hela sommaren har vi försökt tagit oss upp ur den gropen vi grävde ner oss i då. för bara en vecka kändes det som vi stog där och kikade över kanten och tänkte snart uppe , allt kommer lösa sig, huset är snart sålt vi slipper alla praktiska saker och vi kan försöka återgå till det normala igen, då kom den andra smällen...

det blev inbrott i huset, saker för närmare 80 000 .. då tänkte vi det löser sig, det finns försäkringar,, men jag har inte hittat nån försäkring..
det kändes verkligen som attvi blev ner sparkade i den där jävla gropen igen , och nu är det bara att börja klättra igen.

och som grädde på moset så kastrerade vi ena hästen igår, och självklart blev det komplikationer.
jag tänker bara jaha och vad fan kommer här näst ?!

när ska vi kunna få läka ?
när ska vi kunna få sörja?
när ska vi kunna återgå till det "normala" ?


jag vet verkligen inte om jag hade klarat av allt det här , om det inte hade vart för min mamma ,syster, Kalle, Pelle, Christian , Farbror Anders ,Anncharlotte och alla mina älskade vänner !

Tack alla som ställt upp för mig och Elin i sommar.. Det har bevisat vilka de verkliga vännerna är !